Hittade den låten jag lyssnade mest på i mitten av tonåren, Många gånger jag suttit och bölat till den här! Sjukt bra på något obeskrivligt sätt, men den har hjälpt mig mycket.
Vetskapen om Johan Östberg som artist, att han var utsatt för mycket mobbing och svårigheter som barn fick mig i 14års åldern att älska låten ennu mer, och det är verkligen märkligt vilka kännslor den fortfarande idag tar fram hos mig!

(Kolla helst inte på videon det förstör ialla fall en del av min bild av låten)