Barndom
Satt och kollade på Astrid Lindgrens jul och helt plötsligt, kanske för första gången kände jag mig vuxen, anledningen? Jag reflekterade över vad Emil och hans familj hade på sig, alltså det var väldigt tydligt att det utspelade sig i en annan tid som jag aldrig förut funderat över.
Barndomen känns just nu ganska långt borta. Det finns inte längre något hus, ingen hund och ingen far.
Vem kan förstå?
Hur går det till? Hur tar man sig igenom livet? Vem kan förstå? Jag vill prata men inte störa. För er är jag som vanligt, för mig är allt förändrat.
Pappa
Jag hoppas och tror att du mår bättre nu. Jag vill att de ska va som i dikten Samuel läste på begravningen. I drömmarna går du runt i den underbaraste av skogar, du går där och trallar med Ludde vid din sida. Du kör runt i den finaste och snabbaste av bilar utan att någon sjukdom hindrar dig. Du är lycklig nu, men jag hoppas du vill vara med mamma lika mycket som hon längtar efter dig.
